torsdag 15 november 2012

en ballerina i ett av världens hörn

Ibland får man tillfälle att se världen öppna sig och möta människor på de mest oväntade ställen.
 
Arbetsdagen har varit fylld av verksamhetsplanering med olika mörka moln som tornar upp sig i en mer eller mindre avlägsen horisont. Efter en sådan dag var det med bestämda steg jag styrde kosan mot Sensia och vattengympa 45 min. De flesta av deltagarna på passet har med bred marignal passerat såväl Stig Larssons idealbrutta som det som populärt kallas för MILF.
 
Det är här de grand old ladies (å så jag och ett par andra aspiranter). Det är helt fantastiska damer som högaktningsfullt skiter i celluliter, liktornar och om man har ett eller två bröst. Det är starka och stolta damer som håller kroppen och knoppen igång.
 
Det är det som är så härligt med vatten - Även om man känner sig så här när man kliver ut ur omklädningsrummet är allt det bortblåst när man kliver ner i varmt vatten upp till axlarna.
Bild på Glora från Madagaskar
 lånad från allmoviesphoto.com
 
I dag stod vi där 20 kvinnor/tjejer/damer /tanter och försökte hålla hakan över vattenytan och undvika att ramla ner i djuprännan. Vi blev instruerade att lyfta benet och vrida knäet ut åt sidan. Framför mig såg jag 20 prima ballerinor som tittade fram ur dessa damer. Tänk att det finns en prima ballerina i var och en av oss!
 

Fina ballerinor 1936.
Bild av Alfred Eisenstaedt via
Alice.
 
 
Passet tog slut (å jag också). Efter duschen fastnade jag tillsammans med damerna i bastun. Diskussionerna började med gårdagens fotbollsmatch (!) och att det nog var en och annan Sverigedemokrat som fått truten tilltäpp av en fotboll igår. Samtalet flöt vidare och vi hamnade på språk- meänkieli- och den försvenskningsprocess människorna i Tornedalen utsattes för under 1900-talets första hälft. Den här processen är ett djup sår i framförallt äldre människor somär barn av denna stolta trakt. Tyvärr är den inte särskilt känd utanför Norrbotten. Just nu spelas pjäsen När vinterns stjärnor lyser här om vad som hände här långt uppe i norr för inte allt för länge sedan. Titta gärna in hos Norrbottensteatern och läs mer om pjäsen och boka dina biljetter.
 
När jag gick mot bussen kände jag mig tacksam över att få komma till ett hörn av världen där man får vara som man är och man kan prata med varandra i bastun. Där finns plats för högt och lågt! Jag kände mig tacksam över att ha fått samtala en stund med alla dessa fantastiska damer med erfarenheter långt utanför mina.
 
Passet avslutades med den här sången av Brolle. Det kändes som att det var precis det som ville bli sagt idag.
 
 
 
 
 
 
 
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar