i väntan på en toa

Halloj!
Jag vet inte om ni sett Samuel Beckets "I väntan på Godot" Det gjorde jag en gång på gymnasiet. (alltså för väldigt lääääänge sedan) Det är en sådan där föreställning som man antingen älskar eller hatar. Kort sagt är det en dialog på två timmar där två män väntar på en tredje..

Ungefär så är det att vänta på en toa. Alla har sett den och alla talar om den men när i *piiiiii* tänker den flytta in i mitt hus?? Att så många hantverkare kan uträtta så lite på så lång tid?? Nåja jag ska inte misströsta vi har ju i alla fall en toalett. Jag läste i tidningen häromdan om en familj i Bulgarien som var tolv personer på åtta (!) kvadratmeter. Jag ska helt enkelt vara nöjd med det jag har.

För att inte sjunka alltför djupt i ingen-toa-depressionen har jag pysslat i mitt fina pysselrum istället. Det måste dock ske när barnen har lagt sig eftersom det under dagtid är helt invaderat av pysslande småtjejer - så det gäller att gömma det man är rädd om och torka bort allt glitterlim innan man börjar.

En del av min pysselådra har jag ärvt efter min faffa som var en riktig mångpysslare. Bland annat lärde han sig kalligrafera på gamla dar och hans fina verktyg har jag fått ärva. Kolla särskilt på den fina asken som han snidat till pennan och spetsarna. Han var en ekonomisk man älskade faffa så cigarettetuiet som vi förvarar bläcket i har nog några år på nacken...

Här är kalligraferingsresultatet - tyvärr syns det väldigt dåligt. Den smidiga skrivplattan han mannen konstruerat till mig. Den gör att det blir perfekt vinkel när man skriver och kladdfior som jag behöver inte lägga handen i det nykalligraferade.



Jag bara måste sätta in en bild på dessa underbara föraningar om våren...

Här är min och mannens fredagsnjutning! En hel bricka hemlagad sushi och ett glas gott vin. Barnen smakade sushi men var lite skeptiska till konsistensen..

Ha en skön måndag. Nu ska jag hämta mig från kvällens tur i stallet med älskade ungen. Vilken tur att jag är gift med en djurgalning som glatt kommer att studsa iväg dit på sina 48:or så jag slipper tillbringa min framtid på det där illaluktande vidriga stället.... urk!