presenter, LO och en riktigt klantig typ!

Godeftemiddag och jag hoppas ni har en trevlig söndag!

Jag lovade ju förra gången att jag skulle berätta om mina fina presenter som jag har fått av bästa L! Den här fina skylten tycker jag är underbar!

Jag har varit på jakt efter sådana där fina siffor till advenstsljusen ända sedan förra julen. Allt utan att hitta några jag vill ha. Då är det tur att bästa L finns! Dessa superfina siffor har hon shoppat till mig i Kiruna- de är precis sådana som jag vill ha. Tack så mycket! Nu är det bara att börja ladda inför första advent nästa helg så jag får använda mina fina ljussiffror.

Här kommer en nyproducerad layout från en av sommarens turer med häst och vagn. Med tre hästtokiga brudar blir den och annan tur med häst och vagn såväl sommar som vinter. Just den här avnjöts på Hägnan i Luleå. Materialet är grön cardstock, blommigt papper med glitter och struktur från panduro, häst är stämplat med stora bokstäver från clear stamps. Tagen är från panduro och texten är en remsa dymo. Den gula lappen med texten kommer från en filofax och bandet till tagen är köpt på loppis.

Jag brukar hålla hårt på att inte julpynta före första advent, men den här ljuskulan från ICA maxi kunda jag inte hålla mig från. Den hänger dessutom i ett fönster som finns en och en halv vecka till innan det blir vägg till pysselrummet. Jodå bygget framskrider långsamt. Det har i alla fall väggar och tak och plattan ska gjutas till veckan.

En till lite försmak till julen i fina vita trappen till övervåningen (eller vindan som man säger här) En liten en i en kruka med lite fina zinkprydnander och en ljuslykta från ikea.

Å så var det det där med en klantig typ... Jag måste ju erkänna att det är jag som är den klantiga typen. Jag och finaste barnen drog till pulkabacken efter lunch. Här var det så härligt väder att det inte gick att låta bli. Och givetvis när vi är på väg hem och jag bara ska åka ner pulkan till tjejerna- så åker jag rakt i guppet och drar en dunderkrasch! Knäet viker sig och jag och rattkälken hamnar ovanpå knäet. Där svimmar jag i backen och måste ringa stackars bästa mannen som får avbryta sin kurs och komma med bilen på cykelbanan och bärga fru, barn och pulkor. Jag vad säger man - felet behöver inte vara stort när det sitter i huvudet.. Så det är bara att linka omkring på ett trasigt knä och hoppas att skadan läker så småningom.

Ha det gott och ta det himla lungt i backen!!!

kram