Sinnesro

Jag har alltid trott att sinnerobönen består av en vers. Häromdagen googlade jag på den för att få de rätta orden till ett mail som kan få avgörande betydelse. Då visade det sig att den vers jag trott var hela bönen egentligen bara är första versen.

 

Här kommer därför hela bönen. Jag tänker låta den vara mitt rättesnöre den här sommaren. Återvända till den nä jag flummar iväg och kanske sitta på bänken vid bäcken i stugan och filosofera över den här texten och hur den påverkar mitt liv.

 

Ha en skön långhelg alla fina! Vi ska fira skolavslutning x2 på fredag.

 

 

 

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

 

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total

att den släcker min indignation

över det som är fel, vrångt och orätt.

Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder

och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta

om möjligheten att nå en förändring

bara för att det som är fel är lag och normalt,

att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet

bara för att jag är i minoritet.

Varje ny tanke startar alltid

hos en ensam