Idag när jag känt mig som en scen ur tom å Jerry där man spärrar upp ögonlocken med tändstickor har jag fått lite tacksamhetsdistans.
Jag är djupt tacksam över många saker. Att leva i ett fritt och tryggt land. Att ha mat till min familj. Att det fanns en person som ville bilda en ny liten familj med mig- trots att han kände mig ganska väl. Jag är tacksam att han älskar mig även när jag kommer från skogen och luktar sur rök och somnar före barnen två dar på raken.
Jag är tacksam för den familj jag har bakom ryggen. Det är lätt att ta dem för givet och jag är så tacksam att de finns! Jag är tacksam för den stora familj jag blev en del av när jag träffade maken. Det är ett jättekärt gäng!
Jag är tacksam för den lilla familj jag å mannen gjort. Jag är tacksam för att den är frisk, stark och envis.
Jag är tacksam för att jag får vara bonusförälder till världen bästa fjortis. Jag är så glad att just våra vägar korsades och att jag får förmånen att vara med på hans resa.
Jag är tacksam för mina vänner, att ni orkar lyssna på mig. Att ni lyssnar och hummar och vågar utmana mig och mina föreställningar när jag är minst beredd...
Jag är tacksam för ett roligt och stimulerande jobb som ger mat på bordet och tillräckligt med pengar för att inte behöva ha ångest för att de inte ska räcka.
Jag är glad över att mina skattepengar går till att hjälpa någon få nya framtidsvisioner. Att ödmjukt lära mig att det jag tar för givet är lyx för min granne.
Mitt i min trötta tacksamhet går ett stråk av sorg när jag blir varse att en person jag lärt mig mycket av gått bort. Det är ledsamt och sorgligt och jag är oändligt tacksam för de möten vi haft och de lärdomar jag fått.
Alla mina tacksamheter hänger på klädnypor i hjärtat. Ibland, som idag, behöver man ta ut dem, säga dem högt och krama dem som kramas kan.
Kram alla tacksamhetsämnen! Vad är du tacksam över?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar