fredag 5 december 2014

Tillfälligt avbrott



Döden betyder ingenting.

 Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
 Jag är Jag, Du är Du.
 Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
 Kalla mig vid mitt vanliga namn.
 Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
 Ändra inte Ditt tonfall,
 Håll sorgen borta från Din röst.
 Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
 Skratta som vi alltid har gjort.
 Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
 Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
 Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
 Utan spår av skuggor.
 Låt livet gå vidare med samma innebörd som
 tidigare.
 Det går vidare därför att det måste gå vidare.
 Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
 gemenskap.
 Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du
 inte längre kan se mig.
 Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
 Allt är väl.

Det har varit några slitsamma dagar. Vi har varit en tur till alltid lika vackra Tornedalen. Det är så vackert att det gör ont i själen. Tyvärr var anledningen till vårt besök lika smärtsamt. Bästa mannen farfar lämnade livet i slutet av november och det var dags för begravning. Vi är tack och lov ganska förskonade från begravningar och det är alltid med blandade känslor man åker dit. 






Just innan begravningen blev gammelfammo så dålig att det blev ilfärd till vårdcentralen. Under dagen idag drog hon sina sista andetag och följde med faffa till en stad ovan molnen. Jag tror att han just hade hunnit in och tänt en brasa i spisen och satt på kokkaffet. 

Döden är verkligen ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap



Vi som är kvar, vi går runt i fammos hemstickade raggsockor och kramas extra mycket och extra ofta. Vi minns dem som de var och all den värme de spred omkring sig.  Det var de som alltid försökte prata svenska med mig så jag skulle förstå, fammo som inte kunde ge bort receptet på riseska för de satt i huvudet och i händerna. Det var fammo som kom på alla fyra över gården och lekte hund med flickorna. Det var faffa som berättade hur man försökte hålla småbarnen varma när han var liten. Det var faffa som alltid värmde bastu och så till att fanns en kall i närheten. 

Det har varit en ynnest att få vara en del av deras liv och familj i mer än 10 år.

2 kommentarer:

  1. Vilken vacker dikt. Den kommer jag bära med mig.
    Tänker på dig och dina nära.
    Kram Helen

    SvaraRadera
  2. Vilken fin dikt Maria, det värmde. Kram till familjen. Hälsn faster Agneta.

    SvaraRadera