dyrgripar

Mina allra största dyrgripar är såklart min familj med mina barn först! Och med det sagt tänkte jag frossa lite i mer värdsliga dyrgripar. De är inte nödvändigtvis dyra i pengar, men de är dyra och kära för mig.

Alla som känner mig vet att jag gillar handväskor i alla former. Här kommer en liten bild på dem som får följa med på fest. Tyvärr blir jag inte längre bjuden på sådana där fester som kräfva dessa väskor... jag måste kanske ställa till med stor baluns själv..

Den röda är det senaste fyndet (30kr), den gula är egentligen guldfärgad och fick vara med på vårt bröllop. Den svarta lackväskan är ett kärt loppisfynd, den svarta kuvertväskan är nog den som använts flitigast och den ödlemönstrade är nog (tyvärr) resterna av en riktig ödla. Den är köpt i antikaffär långt före jag visste att man måste ha ett särskilt intyg för att få handla väskor och liknande av bland annat ödleskinn..

Eftersom de aldrig får gå på fest med mig är det kanske någon vän som behöver en festväska som kan förbarma sig över någon av dem för några timmar någon gång?

En annan av mina måste ha saker är fina skor (de får inte heller gå på fest men får komma ut på jobbet ibland)

De röda med stenarna har bästa mannen köpt till mig. likaså de tvåfärgade längst fram i bild. De är för små med de får agera prydnad istället - det går ju inte att göra sig av med sådana snyggingar!

Snygga skor är underbart! Fast i dag när jag hämtade S på förskolan och fastnade med klackarna i grämattan var det bara att kapitulera och ta av sig barfota - klackar gör sig helt enkelt inte överallt....

 

Sen var det de här...

I love, men får aldrig tillfälle att använda dem..

Det är ett par rejäla (minst sagt) örhängen som min morfar har köpt i London till mamma någon gång i slutet av 60-talet eller början av 70-talet. När jag var liten var jag alltid och gluttade i mammas smyckesskrin. Det var mörkgrönt och inte särskilt välfyllt, men de här kunde man alltid titta på - och dessutom prova eftersom det är clips. Som jag längtade efter en dag när man kunde ha dem!

Vad är dina dyrgripar? Kanske vi skulle ordna en dyrgripsfest någon gång - bara för att få vädra av de där snyggingarna som man aldrig får tillfälle att använda längre. När studentlivet är över och de flesta av ens vänner gift sig - och man inte är någon kungahushangarond blir det liksom inte så måga frackmiddagar längre - inte ens en liten juristernas vårbal....