fredag 27 september 2013

Fredagsfis

Det har varit en lång vecka i snorets tecken. Jag låter fortfarande som en 15-åring i målbrottet och orken är inte vad den borde vara. Därav den oförlåtligt långa bloggpausen.

I vår lilla stad har det varit ett förfärligt regnande hela veckan. I mitten av veckan fick regnet sällskap av snö och jag var färdig på att gå i ide. Idag har det varit lite bättre - det har i alla fall inte regnat ihållande.

Jag tog tillfället i akt och räddade sommarens sista ros från att dö frostdöden. Nu får den förgylla spegelbyrån i sovrummet tillsammans med ett bröllopsfoto och lite väldoft.

Ja inte är det ofta det ligger två lagböcker där maken förvarar sin kvällslektyr. Där ligger det oftare "Gör Det Själv" eller Julakatalogen. Man skulle kunna tro att maken slagits av någon obotligt lust att förkovra sig i 1792-års Handelsbalk men jag tror tyvärr inte det. Snarare är det så att här ligger två askar/lådor och väntar på att bli till. Jag lovar att jag ska visa resultatet sen. Fast egentligen är det ju redan en låda - den fantastiska teaklådan som pappa tillverkade när jag pluggade. Det var innan man kunde ha lagboken i paddan det...


Ha en skön fredagskväll allihop!
 Själv ska jag lyssna på Malena Ernmans version av den här fantastiska låten. 
Den spelades på vårt bröllop och kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat!



måndag 23 september 2013

rossel i rören och sist på bollen

Huga huga jag håller på att bli sjuk. Den eländiga förkylningsbacillen har slagit klorna i mig och hela dagen har jag gått omkring i dimma - mer eller mindre bokstavligt.

Jag ska försöka kurera mig med en stor kopp chaite. Jag är ingen tedrickare och det här är ett av få teer som jag faktiskt kan bli sugen på. En klick honung i det och så får vi lita på placeboeffekten.

Ibland är jag verkligen sist på bollen. Detta kan såklart bero på min totala avsaknad av bollkänsla. I det här fallet är inte en bollen rund, men inte ens det hjälpte. Alla ni som gillar nagellack vet ju säkert redan det här men jag säger det i alla fall. KOLLA VILKEN FANTASTISK GREJ!!

Man stoppar in sitt nagellacksflagiga finger i burken (som är full med skumgummi), vrider lite grann och som genom trolleri är allt nagellack borta - utan den där torra fnasiga känslan man kan få med vanlig remover.


Nu är det bara 10 000 kronorsfrågan - hur får man in tårna i burken??


söndag 22 september 2013

En blöt helg

Efter en fullproppad vecka var det skönt att äntligen få ge sig av till finaste lilla stugan. Vi har verkligen inte hunnit vara där i den utsträckning vi vill och önskar. Därför var det så skönt att äntligen få packa allt på släpet och åka dit. Här hemma har vi små högar och öar med saker som ska till stugan. En samlar verktyg, två samlar leksaker och spel och en samlar inredningsgrejor. Det blir till slut en hel del öar. 

Därför var det så härligt när den här vändan av tömma, flytta, byta plats och lasta på släpet var färdigt.

Målet för den här stugvistelsen var att börja renovera lilla toaletten. Slänga ut det gamla äckliga porslinet, måla över det laxrosa med håll i er.... vitt :-), måla golvet och förbereda för att få dit nytt fräscht porslin.


Vi hade nog alla sett framför oss att få sitta vid bäcken, grilla marshmallows och titta på stjärnorna - tyvärr ville vädret något helt annat. Det har verkligen ösregnat hela helgen. När vi kom var vi oroliga för vattenmängden i brunnen som var oroväckande låg - det är det inte nu.

Inte ens regnet kunde hålla tjejerna från att fiska. Lilla S är en baddare på både att 
sätta mask på kroken och kroka av fisken. Stora C är lite mer avvaktande och vill gärna ha hjälp med båda delarna.


Fiskelycka!


En utegrillning hann vi i alla fall med. Här pappas burgare -de kräver sitt gap


Bästa sortens grannar har vi fått! Jag och tjejerna har läst två böcker om Pettson och Findus - jag blir allt mer övertygad om att de (Pettson och Findus) bor i vår stuga när vi inte är där - fast här är det fåren istället för hönsen som kacklar och håller koll. Jag och S brukar hålla utkik efter Mucklor men än har vi inte sett nån..

Det här gänget spanar in när mina fina killar röjer och jobbar i dungen.


När det regnar får man hitta på nåt annat att göra. Här är caféverksamheten i full gång. Kommersen gick sådär - men 50 spänn för en kaffe macciato är fasen dyrt - även i Bodträskby!  Det är lampan som är kaffemaskinen  och böckerna är kassaapparaten :-)



Finaste svärisarna stannade till på vägen hem från Rhodos. Det var ett kärt återseende och det bjöds på många goda skratt. Den fina lila väskan under bordet är en present från världens bästa fammo å faffa!

Jag är så tacksam! För min fantastiska familj, min mans familj som ställer upp med allt möjligt! Tacksam för att vi köpte finaste stugan och att det blev så bra som vi önskade. Tacksam, glad och stolt över världens bästa bonus som jobbar och sliter när vi är i stugan. Det spelar ingen roll om det är att trava ved, röja skog eller måla om. Det är så roligt att se nån jobba och tycka det är roligt. Tack världens bästa! Jag måste ju erkänna att när jag var tonåring gjorde jag allt jag kunde för hålla mig borta från att hjälpa till med liknande arbeten.


Nu återstår att packa upp och tvätta och ladda för en ny arbetsveckan Undra vad den har att bjuda på? Spännande och utmanande - alldeles säkert.

söndag 15 september 2013

Love is in the air

Det är inte alltid de stora åthävorna som är de viktigaste för att känna sig älskad och uppskattad. För mig är det när bästa maken gör ett telefonställ eller omvandlar mina tokiga idéer till något genomförbart, eller som idag, kommer med rosor en helt vanlig söndag.


Hos oss är söndagar stressiga dagar. Vi kastar oss mellan scouter och stallet. Idag fick vi dessutom peta in lite miljögårdsarbete i det hela. Jag och lilla S fick en stund för oss själva och jag han sätta mig i pysselrummet utan att det invaderades av fler pysselsugna.

Jag fick äntligen färdigt min chokladkartong som jag värkt fram hela veckan. Det är en present till någon som gjort spännande saker i sitt liv. Tyvärr är detta liv numera långt bort härifrån och det medför stor saknad för oss. Desto bättre anledning att skicka något gott och trevligt med posten.

Jag har utgått från en noblesskartong och tagit ut plastlådan och gjort en ny kartong till den. 


Fästanordning i form av en halv tryckknapp och elastiskt snöre


Närbild på framsidan


Det mumsiga innehållet

En liten hälsning under chokladen



onsdag 11 september 2013

Hårdsmält

Den här stiliga typen har jag fått av bästa maken. Det är en prototyp med inspiration från pinterest.


Vad det är? Gissa



Just det! En hållare till mobilen! Här förgyller den mitt kontorsfönster. Klart en statstjänstekvinna ska ha en stilfull telefonhållare!


Om ni har vägarna förbi Hertsön tycker jag art ni ska slinka förbi Idérum och kolla in allt häftigt de gör och säljer!!

måndag 9 september 2013

Ögonen är själens spegel

Idag har jag mött världens snällaste ögon. När ögonen är det enda man ser av en människa får de så mycket större betydelse. Jag har aldrig tänkt på det förut. Idag mötte jag en kvinna i nicab, en heltäckande slöja där endast ögonen syns. Det gjorde, som sagt, att ögonen också var bärare av alla uttryck. Just de här ögonen var bland de snällaste jag någonsin sett. Vad speglar dina ögon?

Jag fick tillfälle att fundera över själsliga speglar och andra klokskaper på min kvällstur mot finaste vännen som jag inte sett på alldeles för länge. Det är en härlig tid att gå, lukta, se, uppleva och känna. Världen är i väntan på lång vinter. Det luktar av våt jord och avklingande klorofyll. Livet drar sig tillbaka i väntan på att gå i vinteride.
Vi väntar också. På den här ängen brukar vi se älvor, lilla S och jag. Nu cyklar vi inte längre den här vägen och det är ännu lite för varmt för att se älvorna dansa. Nu är ny tid i vårt liv och just de här älvorna får dansa för någon annan än oss.


Jag är inte riktigt färdig med sommaren. Jag vill fortfarande gå barfota, klippa gräs och njuta av sommarens sista blommor.

Men för varje dag jag passerar mina stigar har färgerna ändrats, lite i taget. Från grönaste grönt till gult och brunt. 

Just här är den sköra gränsen mellan sommar och höst. 

Det var trevligt att återse finaste L! Det snurrar alltid en massa tankar och nya kunskaper efter ett sånt möte - helt fantastiskt! Ny gäller det bara att implementera kunskaperna i verkligheten och orka trycka tillbaka Gordon Ramsey i Hells Kitchen och andas och låta mina barn vara kompetenta och ge dem tid och möjlighet att uttrycka vad de vill. Jag ska också ta tillfället att träna på att lägga ansvar på rätt ställe. Jag ska jobba med mina gränser och hur jag kommunicerar dem med mina nära. 

Tack bästa L för att du utmanar mig i mina föreställningar och hjälper mig att tänka nytt och förhoppningsvis rätt.

Vad vill jag att mina ögon ska spegla?

fredag 6 september 2013

en sval kärlek

Jag tror jag är förälskad! 
Kär i min man är jag ju sedan tidigare men nu är jag förälskad i en plats! I en kommentar till det förra inlägget har Pinglan uttryckt sin förtjusning över att jag skulle besöka Arjeplog. Själv var jag nyfiken men hade inte särskilt höga förväntningar. Det är ju inte någon jättelik ort direkt (3000 innevånare i kommunen). Ja jag får helt enkelt erkänna mig besegrad! Vilken fantastiskt vacker plats.

Vårt första stopp på resan från kusten till Arjeplog var Arvidsjaur och Lappstan. Det är en gammal marknads,- och tingsplats mitt i Arvidsjaur. Platsen består av ett antal kåtor och ännu fler häbren. Byggnaderna är privatägda och vi hade tur som fick se både hur man restaurerar byggnaderna och fick berättat hur de användes och fortfarande används.



Därefter fortsatte vi mot nordväst, mot Arjeplog och berget Galtispouda. En bit upp på berget ligget hotellanläggningen Silver Lodge som har varit vår inkvartering. Det var en magkittlande resa med buss upp för berget och mer än en av oss drog efter andan när bussen rullade någon meter bakåt nerför berget.

Det här är utsikten från balkongen på hotellet.




Efter en rejäl duvning i klarspråk fick vi tid för en promenad upp mot bergstoppen.







Hösten har kommit betydligt längre här uppe på gränsen till fjällen. 
Stundtals gick det åt både mössa och vantar. 





Hotellet är avsett för biltestverksamheten och är bland de lyxigare ställe jag har bott på. 
Genomgående snygg inredning och en fantastisk middag!

Vi bjöds bland annat på en helt galen sås till den långbakade ryggbiffen. Det märks att vi är i köttlandet - varje portion var nog en 300 gram kött och grönsakerna bestod av ett par svampar och några örtblad :-)

Tack vare fantastiska kollegors tumme med kocken fick vi med oss receptet på såsen. 
Eftersom jag fick ansvar för receptlappen så delar jag det med er..

En del rödvin
En del socker
En del balsamico
köttbuljong efter behag
Detta reduceras till en tjockare sås - ungefär som sirap.
Tillsätt 4 bitar naturell 70% choklad som ska smälta ner i såsen. 
att chokladen tillsatts ska såsen inte koka mer.
Om du vill ha lenare smak kan du tillsätta en klick smör. 
Såsen håller flera veckor i kylskåp





Arjeplog är som sagt ett litet samhälle. 
Jag har i alla fall aldrig sett en "kommer straxt" skylt på systembolaget :-)

Vi hann också med ett besök på Silvermuséet - det kan jag verkligen rekommendera!


Arjeplogs kyrka





Innan det var dags för den långa bussresan hem åt vi lunch på Kraja som ligger alldeles vid stranden på sjön Hornavan. Sjön är 7 mil lång och mer än 200 meter djup.


Spännande inredning på restaurangen - här en fotölj av ett oljefat tillsammans med ett renskinn




Om ni har chansen åk till Arjeplog! 
Jag ska försöka få med mig familjen och vandra, fiska 
och bara njuta av den storslagna naturen.